28 dagar kvar...

29 dagar kvar!!!!

Nu har nedräkningen börjat!!!

29 dagar kvar tills den stora dagen...

Längtar!!!

Har gjort det mesta, men det är några småsaker kvar...

Några små inköp kvar och sen är det bordsplaceringen och den kan jag inte göra klart riktigt än, för vi har inte fått in de sista svaren... Känner mig lite stressad över bordsplaceringen. Vill ju att alla ska bli någorlunda nöjda och inte känna sig helt missplacerade...

Sen har jag lite kvar att prata om med dem vi ska ha festen hos... Men det är inga stora saker...

Läget är lugnt!

Bara 1,5 månader kvar till den stora dagen och jag känner mig otroligt lugn, eller har iaf känt mig lugn till för några timmar sen. Varför jag inte känner mig lugn har inget med själva dagen, utan vad som kan hända innan eller strax efter. Jag vill inte att det ska hända, men nu ser det inte ljust ut längre. Samtidigt som det kanske är det bästa för alla.

Det finns en människa som har stått mig nära ända sen jag föddes och som jag sett upp till så många år. Vi har gjort mycket roligt tillsammans och jag har lärt mig otroligt mycket av den här personen.  Den här personen har haft ett hårt liv och jag beundrar den här personen för allt den har gått igenom. Att behöva riva upp sin tillvaro och fly till ett främmande land och på ett sånt otroligt bra sätt kunna komma in i det nya landets rutiner och traditioner är för mig någonting stort. Komma till ett nytt land och inte kunna språket och ändå kunna bygga upp en familj, ett liv. Inte klaga utan ge det en chans.

Såna personer är beundransvärda.

Den här personen är min farfar!!!

Min farfar har gått igenom mycket i sitt liv och jag är glad att jag har varit en del av hans liv i så många år. Vi kanske inte har träffats så jätte mycket, men när vi väl gjort det har vi haft jätte roligt!

Min farfar mår inge bra just nu och det ser inge ljust ut. Han är gammal och han bröt lårbenshalsen för ca en månad sen och för gamla är det en stor operation och en jobbig tid efter. Vad läkarna säger verkar det inte som han kommer att klara sig så länge till. :-(

Jag älskar dig farfar!

Man blir kluven och det blir en slags dubbel känsla. Man vill se fram emot och vara glad inför den stora dagen och det är jag och komemr att vara, men samtidigt är man lite ledsen och tänker mycket på farfar och farmor.

En jobbig känsla...